Under tidigt åttiotal beslutade LFV att fyren skulle demonteras och bevaras som minne på sin nuvarande plats. Ingen var väl bättre än Elverket i Norrköping att göra jobbet så uppdraget lämnades dit. Linjemästaren Karl Cassel fick uppdraget att leda sin personal så han valde ett antal ”gubbar” som inte bangade för ett så udda uppdrag. Det var Jag Lars Jansson, Gösta Utterström , Evald Eriksson, Robert Björling och Roland Gustavsson som for ut till Smedbyberget någon gång på senhösten 1981(?).
Cassel ansåg att mobilkranar och andra maskinella hjälpmedel inte skulle användas utan det här jobbet var inte svårare än att resa eller fälla en större kraftledningsstolpe. Han hade dessutom rekvirerat mängder med bergöglor, bladdubbar och 2 grova elstolpar ca 16-18 m långa.
Förberedelser
Sedan startade arbete med att bladdubbarna skulle borras ner i berget med Cobra ( handhållen bergborrmaskin) vanligtvis sätter man tre st per stolpe men för att vara säker skulle antalet dubbleras, vi började inse att det här kommer inte att det här kommer att ta sin lilla tid. Stolparna skulle sedan resas in ”för hand” och fästas mot bladdubbarna.
För att stolparna ska stå på berg behövs det stag som håller dem upprätta, 3 stycken per stolpe är normalt men även här blev det dubblerat ”för säkerhets skull” enligt Cassel . Ytterligare bergöglor och stag skulle sedan fästas i berget för att motstå de krafter som skulle komma när fällningen av masten utfördes.
Vi började då inse att en mobilkran skulle redan hade gjort sitt jobb och åkt därifrån...
Nästkommande dag skulle stolparna resas, alla bergöglor sättas på plats, och stagen monteras på stolparna. Dagen inleddes med blåst och regn som senare ökade till mellan 15-20 m/s sekund och kraftigt snöfall. Cassel klädde sig i stor skinnrock och en ”ryssmössa” vi andra fick ta fram regnkläder och vad vi hade som skydd mot vind och snö.
Stolpresningen skulle utföras med ”Sparre” (Sparreholmssax) en slags stålbock med vajerspel som gör att stolpen reses upp ett antal meter ovan mark sedan tar man över och spelar med hjälp av stolpstagen så stolpen reses på plats i bladdubbarna.
Ta ner "Lampan"
Cassel börjar nu känna tidspress vid det här laget så han beordrar mig att klättra upp i masten för att förbereda fällning av masten . så ordern var: ”Du Lasse klättrer upp och tar med rep, så du kan losse Lampan och fire ner Lampan”. Okej så trots blåst och blötsnö så bar det iväg masten uppför det var 24 m till ”Lampa”. Väl där så inser jag att det här blir inte som Cassel tänkt lampan är jättestor här uppe och dessutom så sitter den i en växellåda. Hittar en skylt på växellådan som talar om att vikten är 320kg. att försöka kommunicera det ner till marken är omöjligt i ovädret. Så det blev att klättra ner med oförrättat ärende, ”du får opp och binne lampa” svarar Cassel, så upp igen med rep och stroppar på masttoppen och sätta fast ”lampa” och sig själv så man inte föll som ett höstlöv i stormen.
Gubbarna som reste stolparna under tiden hade jämt göra att klättra i stolparna då vind och snö gjorde det nästan omöjligt att släppa taget om stolpen.
Mastfällning
Nästkommande dag var det dags för mastfällning, alla stag och vajrar var infästa. Själva fällningen skulle gå till så att man i fällriktningen hade ett spel som drog masten och på motsatt sida två vajerspel som sakta skulle sänka masten mot marken. Cassel och Utterström hade tagit plats vid spelen och sänkningen påbörjades, efter en stund började Cassel flåsa och vi såg att han blev andfådd, ”fan vad tungt det går” stönade han, ”jaaao” stönade Utterström på andra spelet, men det var inte sant för Utterström hade sett till att han låg ett slag före vid firningen så att Cassel hade merparten av lasten på sin sida. Ingen låtsades om detta utan vi ansåg att det var straffet för allt slit vi utstod.
När sedan masten var nästen ända nere mot berget uppstod nästa problem, den grova öglan som höll masten i fundamentet gjorde att den inte kunde fällas nittio grader masten blev hängande nån meter upp i luften.
Det visade sig att masten var rest från andra hållet och borde naturligtvis fällas däråt nu också. Mer arbete att skaffa SJ-pallar att lägga den på så vi kunde lossa och slå ur jättesprinten som höll ihop fundament och mast. ——>
a. Flygfyren fästes i korgen inför fällningen. Troligen är det jag Lars som tittar ner.
Notera antalet stag och vajrar i masten, allt för säkerheten.
b. Gösta Utterström rättar till nån vajer som trasslar. Många vajrar och linor i luften!
c. Gösta Utterström och Roland Gustavsson vid vajerspelen.
d. Karl Cassel i skinnrock och hjälm och hans chef begrundar stopp i fällningen,
masten tar i fundamentet.
Renovering och till Oxelbergsparken
Sedan var det demontering och frakt till Kommunens arbetsplats i Lindö loge där Cassels ”lampa” tillsammans med masten blev renoverade inför utplaceringen i Oxelbergsparken något år senare. Man hade då slopat mittsektionen på masten så det man ser idag är inte mer än 14 -16 meter av forna 24 meter.
Utterström och jag fick jobbet att elansluta masten till kommunens gatubelysning och idag sitter en gul flygfyr i toppen.
”Lampa” blev dock aldrig inkopplad så att den lyser, så vitt jag vet.
Hälsningar Lars Jansson, 2021
