• Radiofyrar Pejlkarta Västkusten

Pejlkarta Västkusten för sjöfarten, och Telefunken pejl E258N

Tidiga pejlanläggningar för sjöfarten

Den första pejlmetoden var att fartyg sände ut en fast signal och två eller tre landstationer bestämde riktning till fartyget, och sedan avlästes position i skärningspunkten. Kartan här gavs ut 1929 för landpejling.

Tre pejlstationerna anlades runt 1920, 1922.
  - Hållö,   väster om Smögen i norra Bohuslän
  - Vinga,  väster om Göteborg
  - Morup, väster om Falkenberg i mellersta Halland

Anm. Under Andra världskriget flögs kurirflyg till Skottland med DC-3 och då användes en radiofyr vid Smögen (Hållö) som viktig orienteringspunkt.

Foto från Morup pejlstation, Telefunken E 258N

Bild 1. På Tekniska museets Telehistoriska's photostream har jag hittat denna härliga bild från pejlanläggningen i Morup. (länk nedan). Man ser ramantennen som vreds för att bestämma pejlriktning. Den lilla vinklade antennen bakom är nog en s.k. hjälpantenn som man använde för att få en antennlob med entydig riktning. En ren ramantenn kan ju inte skilja på bak och fram!

Allt fanns uppenbarligen inomhus i övervåningen på ett trähus. Till höger syns telefon och telegraf. Kanske fungerade Morup som understation till Göteborgs radio, som stod för kontakten med fartygen? På snedtaket till höger finns ett sjökort med samma utsnitt som det som återges nedan.


Bild 2. Pejlmottagare från 1919, Telefunken E 258N

Foto och översatt text från artikel om Radiopejlhistoria av Heinrich Bruch, Berne, länk nedan:

"Redan 1919 fanns pejlmottagaren Telefunken E 258N för frekvensområdet mellan 150 och 750 KHz. Den hade växlingsbara ramantenner för respektive frekvensområde, de fungerade också som spole för svängningskretsen. Apparaten hade 5 radiorör och som första en anordning för avgörande av minimums riktning. Det var 3 stavantenner som fungerade som hjälpantenner."


I flygplan hade man till att börja med en särskild radooperatör som vred en loopantenn manuellt och lyssnade efter minima. I slutet på 1930-talet(?) utvecklades ett instrument som kallas Automatic Direction Finder, ADF, som bygger på att en liten servomotor vrider runt antennen styrd av ljudstyrkan.

Därefter kom olika typer av fasta antennner, t.ex. med mottagning i två vinkelräta loop antenner (eller vinkelräta ferritspolar?) vilka tar emot signaler i proportion till sinus och cosinus för vinkeln, och därur kan vinkeln beräknas!

RADIOPEJLKARTA Skagerrak - Kattegatt, 1929

Mercators projektion. Originalskala 1:300 000 å lat. 58°13".
För bestämning av fartygs lägen med bäringar från pejlstationerna: Hållö, Vinga, Morup.
Kartan är inköpt på VÖBAM antikvariat för kartor.
Klicka på delkartor för större bilder.   Särskilda påtryckta texter:

- "Tryckt 12.8.1929 No 16."
- "Till tjänstebruk
  (Instr. för K.Sjöfarts-
  verket: 23§. 3mom.)" 		"Kartan är uteslutande avsedd att användas vid
avsättning av radiopejlingar, erhållna från de
svenska radiopejlstationerna Hållö, Vinga och Morup,
samt kommer ej att hållas rättad i annat avseende." 		"Pejlstationernas maximala räckvidd
är 150 respektiver 70 nautiska mil under
den ljusa resp. mörka delen av dygnet.
(se underrättelser för sjöfaranden)."


  Större delbilder, i nya fönster: • NV, Norge   • NO, Bohuslän   • SV, Danmark   • SO, Halland.

Foto från Teleskolan, som visar handvriden pejl

Bild 3. Foto från Teleskolan. Visar hur man vred pejlantennen manuellt och lyssnade på ljudnivån.
Man vred till minsta ljudstyrka ty det gav bättre precision än till högsta ljudstyrka.
Antennen var då vinkelrät mot riktningen till sändaren. Foto hämtat från Telehistoriska's fotostream, se nedan.

Länkar

Bild 4. Ett foto till på Telefunken Peilgerät E 258N, från www.DeutscheFotothek.de


Bo Justusson, Stockholm
Kontakt: justusXownit.nu - byt X mot @
Webb: justus.ownit.nu/flyg

Uppdaterad: 2013-08-15