• Radiofyrar Radio range, A/N-radiofyr

Radio range - många i USA, bara två i Norden: Skälby/Bromma och Kastrup

NYTT 2014 jan: Instrument Approach Chart, Bromma 1947,
  och teckning med VOR-fördelar 1952. Från Christer Hedberg Göteborg.

Radio range var ett tidigt radiofyrsystem som användes i USA för huvudflyglederna redan i början av 1930-talet. Det kompletterade och ersatte ljusfyrarna.

I Norden fanns få radio ranges. I Sverige en: Skälby range NV Bromma.
I Danmark Kastrup range - fler? Finland och Norge?
Range visas på kartor med långa korsande linjer med flygriktningar.

Utsnitt ur kartan "Luftleder i Sverige 1955"

Kastrup range Frekvens 267.5, CH Riktningar: 313 - 133 och 043 - 223

Skälby range, NV Bromma: Frekvens 364, SK Riktningar: 306 - 126 och 026 - 206

Skälby range NV Bromma

Den fanns under några år efter VK2.

Karta från Svensk Flygkalender 1948. Lite dålig reproduktion. Jag ska försöka hitta originalet från LfV.
Range visas på kartor med långa korsande linjer för flygriktningar.

Inflygning mot huvudbanan Rwy 305 från sydost med A till höger och N till vänster.
Från motsatt håll Rwy 125 med A t.h. och N t.v.
Den korsande riktningen var inte kopplad direkt till bansystemet.

 

Funktionssätt - Lyssna efter A och N

En fördel med systemet var att det utnyttjade vanliga radion i planen.
Piloterna lyssnade på signalen från fyren i sina hörlurar. Om de låg på rätt linje så en konstant ton.
Vid sidan så dominerade morse-A .-  .-  .-    eller morse N: -.  -.  -.
För varje sträcka gav man ut fyrledskartor med: frekvenser, igenkänningskod, headings, A/N-sektorer.

Instrument Approach Chart - Bromma 1947

Radio range (RR) kunde även användas för instrumentlandning, se kartan nedan som jag fått från Christer Hedberg, Göteborg.
Christer berättade att det var amerikanarna (ATC) som initierade tillkomsten 1944 och även en förlängning av Bromma bana 13 (12).



- En landning i dåligt väder kunde kanske ske på följande sätt:

• 1. Piloten flyger söderifrån först ovan moln i strålande sol, men under honom syns täta moln.
    Via radio (telegrafi, ev. telefoni) fick han tillåtelse till instrumentlandning.
• 2. Han följer luftleden RED 1 förbi NDB-fyren i Vagnhärad, via manuell pejling av telegrafisten, ev. med ADF.
    Höjden minskas till 3000 fot (900m) - och han flyger nu i mjölkvita moln ända till strax före sättningen!
• 3. Höjdmätaren är inställd på lokala lufttrycket, QFE, och ger bra info om höjden (då ± 20/50m?).
• 4. Piloten lyssnar på RR-signalen i sina hörlurar och följer södra benet mot RR på 026°
• 5. Piloten märker att han passerar över RR (Z-punkten, noll-punkten) genom att signalen blir odefinierad,
    och svänger vänster ut längs benet 306°
• 6. Han mäter också tiden 3 min tills han ska svänga tillbaka, och minskar höjden till 1500fot (450m).
• 7. Svängen tillbaka görs på ett listigt sätt - procedure turn - för att komma åter på rätt kurs mot banan:
    först 45° vänstersväng, vänta en viss tid, sväng 180° tillbaka och strax 45° åt höger till rätt kurs.
• 8. Den sista kritiska fasen sker med lyssning på RR för rätt bäring 126° och sedan 129° mot banan.
    Höjden minskas till 800fot (240m). Om piloten då såg landningsljusen så kunde han landa.
    Annars fick han ta om eller flyga till annan flygplats med bättre väder.

Anm 1. Kanske valde piloten hellre att efter NDB Vagnhärad fortsätta åt nordost och koppla in på RR-benet 306°

Anm 2. Radio range fanns i USA från slutet av 1930-talet, medan man i Europa då satsade mer på pejling mot NDB-fyrar och Lorentz instrument­landings­system som gav bäring, men ej höjd.

Anm 3. Efter andra världkriget standardiserades navigationssystem genom ICAO och i slutet av 1950-talet var VOR och ILS väl utbyggda, med NDB som reserv.
 

Radio range system i USA 1930-talet

Systemet testades åren 1928-1929 och byggdes sedan ut i snabb takt. Redan 1935 var de stora luftlederna försedda med radio range, med avstånd ca 200 miles. Systemet fanns först parallellt med de ljusfyrar som sattes upp på 1920-talet. Som mest fanns runt 400 radio ranges i USA. De ersattes av VOR-fyrar på 1950-1960-talen.

Bilder på sändaranläggningar i USA.   Bilder och fakta hämtade från Wikipedia, länk nedan.
T.v. tidig typ med cross-loop antenn.   T.h. senare typ med adcock-antenn.
       

Karta med plan för systemet. Ur boken Practical Air Navigation, Thorburn C. Lyon, 1935. Finns i SFF Bibliotek.



Utbyggnadsläget ca 1935. Ur boken Luftnavigation, Sven-Erik Cornelius, 1936. Finns i SFF Bibliotek.

 

Nackdelar med Radio Range, Fördelar med nya VOR 1952

En kul teckning från USA 1952, som jag fått via Christer Hedberg, Göteborg.
- Upptill i teckningen visas fördelen med VOR: Man kunde välja valfri bäring och hade ett instrument som visade avvikelser.
- Nedtill i teckningen visas nackdelar med Range: Det surrade i hörlurarna hela tiden och svårt ställa in rätt frekvens.

  Bilder ur Jepco Briefing Booklet BO-2, som gavs ut i samarbete med Flight Operations United Airlines 1952.
 

Länkar. Referenser

• Radio range, Wikipedia eng. - både om radiotekniken och systemets utbyggnad i USA.
• Flight Service History - FAA Flight Service Station with articles on the history of Air Traffic Service and aviation.
    • Facility Photos - Airway Radio Stations and Flight Service Facility Photos 1920 to Present.
• IATA, Wikipedia sv. - International Civil Aviation Organization.
  • IATA, Wikipedia eng. - utförligare.
• Svensk Flyghistorisk Förening har ett bibliotek med många äldre böcker. Se ref. ovan!

Bo Justusson, Stockholm
Kontakt: justusXownit.nu - byt X mot @
Webb: justus.ownit.nu/flyg

Uppdaterad: 2014-01-14