• Teknik Luftfartsleder 1938
SVERIGES LUFTFARTSLEDER.
|
Gösta Sundén ledde utbyggnaden av flygfyrarna från 1932. Hans arkiverade pärmar på Riksarkivet har varit en viktig faktakälla för mig. Exempel: se längst ned. /Bo Ju Gösta Sundén, Bromma, f.19/1 1906, anställdes vid Luftfartsmyndigheten inom kom.dep. 1932. Foto ur "Ett år i luften. Flygets årsbok 1949". Artikel om Luftfartsverket, med foton, sid 107-109. |
Behov av luftfartsleder
Luftfartens stora fördelar gentemot andra kommunikationsmedel bero till icke oväsentlig del på att den är oberoende av vägar och farleder i egentlig mening. Kraven på största möjliga trafiksäkerhet nödvändiggöra emellertid, att de färdvägar, som användas för reguljär luftfart, äro utrustade med vissa säkerhetsanordningar för att trygga och underlätta flygplanens färd mellan huvudstationerna. Dessa anordningar, som med ett ord bruka benämnas markorganisationen, bestå av hjälpflygplatser, optiska signalanordningar (flygfyrar), väderlekstjänst och radiotjänst. |
Landflygplan valdes
De allmänna förutsättningarna för anordnandet av en luftfartsled bero givetvis på om land- eller sjöflygplan skola komma till användning. Den driftsäkerhet, som utmärker de moderna flygmotorerna, har haft till följd, att de flermotoriga landflygplanen på grund av sin i förhållande till sjöflygplanen bättre transportekonomi kommit att dominera inom europeisk luftfart. När sålunda den svenska riksdagen 1930 beslöt utredning angående utbyggnad av inhemska luftfartsleder förutsattes, att dessa skulle komma att trafikeras med landflygplan. |
Bild 1. Översiktskarta för luftfarten i södra Sverige. Flygfyrar: 1 Södertälje. 2 Gnesta.
3 Lid. 4 Stigtomta. 5 Ålberga. 6 Krokek. 7 Norrköping. 8 Norsholm. 9 Gerstorp.
10 Högby. 11 Hästholmen. 12 Visingsö. 13 Jönköping. 14 Lerås. 15 Hagshult.
16 Värnamo. 17 Feringe. 18 Åsen. 19 Beterås. 20 Markaryd. 21 Gökatorpet.
22 Perstorp. 23 Gellaberg. 24 Trollenäs. 25 Lund.
- Det förbjudna området sydöst om Norrköping
har tillkommit till skydd för säljakten i Harstena skärgård.
Nattpostflyg
Den största fördel den inhemska luftfarten ansågs komma att medföra var den avsevärda tidsbesparing, som skulle ernås genom att posten nattetid kunde befordras med flygplan från landets större städer till Berlin, Paris och London. Vid utrustningen av luftfartsleder på den europeiska såväl som på den amerikanska kontinenten hade man bestämt sig för att anordna hjälpflygplatser på var femte mil. Med hänsyn till det svenska landskapets topografi, som erbjuder relativt få naturliga landningsplatser för landflygplan, ansågs denna princip även böra tillämpas vid utbyggandet av de svenska luftfartslederna. |
Prioriterade luftleder
De leder, som i första hand blevo föremål för rekognosceringar och kostnadsberäkningar, voro Stockholm-Malmö och svenska delen av sträckan Oslo-Göteborg-Malmö. De vid flera tidigare tillfällen gjorda undersökningarna, vilka bland annat utförts av Svenska aero-nautiska sällskapet, numera Kungl. Svenska aeroklubben, redan 1917, upptogos nu på nytt men med förändrade utgångspunkter av Svenska luftfartsförbundet med ekonomiskt bidrag från staten och svenska industriföretag. |
Bild 2. Stockholms flygplats vid Bromma.
Huvudstationen för de svenska flyglederna. |
|
Riksdagsbeslut 1932
Undersökningarna resulterade i en plan, som framlades för 1932 års riksdag och som i stort sett antogs för ledernas utbyggnad. Sålunda skulle man omedelbart börja bygga hjälpflygplatser på var tionde mil, vilket snarast möjligt skulle skapa gynnsammare förutsättningar för den nattpostflygning mellan Stockholm och London, som sedan år 1928 på försök uppehölls under sommarmånaderna av generalpoststyrelsen och a.-b. Aerotransport. |
Reservarbeten
Flygplatsernas iordningställande utfördes såsom reservarbeten genom statens arbetslöshets-kommission. Nästföljande år, 1933, beslöts, att även de i andra utbyggnadsstadiet ingående hjälpflygplatserna skulle komma till utförande. Under 1938 ha arbetena med iordningställandet av dessa flygplatser i det närmaste avslutats. Mellan Stockholm och Malmö finnas nu sålunda, utom de kommunala flygplatserna vid Norrköping och Jönköping, nio hjälpflygplatser och mellan norska gränsen och Göteborg tre. Mellan Göteborg och Malmö finnas kommunala flygplatser vid Varberg och Halmstad. |
Flygfyrar
Samtidigt med att flygplatserna utbyggts, ha flygfyrar upprättats utefter lederna och flygplatserna utrustats med belysningsanordningar. Flygfyrarna äro placerade på ett inbördes avstånd av 20-30 km, och de 25 flygfyrarna mellan Stockholm och Malmö bilda sålunda en sammanhängande fyrled. Efter ingående prov med olika typer av flygfyrar utvaldes en av Svenska a.-b. Gasaccumulator (AGA) speciellt konstruerad typ. Fyren har en ljusstyrka av 2 mill. normalljus, vilket ger en räckvidd av 60-70 km i klar sikt. |
Belysning
Hjälpflygplatserna ha försetts med nödvändiga belysningsanordningar för landning under mörker. Utefter flygplatsernas gränser finnas därför gula gränsljus med jämna mellanrum, röda ljus på hindren i flygplatsernas omgivningar samt belysta vindriktningsvisare. De stora flygplatserna vid Stockholm, Göteborg och Malmö, som regelbundet användas för starter och landningar under mörker, ha även flodljusanläggningar, som upplysa fältytan. |
Bild 3. Hjälpflygplats vid Feringe, söder om Värnamo. Ödemark
förvandlad till jämn gräsmatta. | |
Radiotekniken
Ett av de förnämsta hjälpmedlen för luftfarten utgör dock radiotekniken. Man torde utan överdrift kunna säga, att den säkerhet och regularitet, som utmärker den moderna luftfarten, vore otänkbar utan detta hjälpmedel. Utom vid ovannämnda stora flygplatser finnas radiostationer vid flygplatserna i Jönköping och Norrköping. Genom pejling av ett flygplan från två eller flera av dessa stationer kan dess position alltid bestämmas. Genom radion erhåller dessutom föraren kännedom om väderleksförhållandena på flygplatserna och utefter luftfartsleden. |
Pejlutrustning
Större trafikflygplan äro dessutom utrustade med pejlapparater ombord, genom vilka flygplanets läge kan bestämmas i förhållande till radiostationerna på marken, t.ex. en vanlig rundradiostation. Den stora rundradiostationen vid Spånga utanför Stockholm användes sålunda ofta såsom fyr för det från London hemvändande flygplanet. När flygplanet kommer i närheten av flygplatsen och denna icke är synlig på grund av låga moln eller dimma, sättes en speciell radiolandnings-fyr omedelbart intill flygplatsen i funktion. Den anger för föraren lämpligaste inflygnings-riktning för molngenomgång och landning. |
Meteorologi
Under de senare åren har tillvägagångssättet vid flygningarnas genomförande radikalt förändrats. Tidigare var man vid dåligt väder och lågt gående moln tvungen att framföra flygplanen under molnen, vilket, utom att medföra risker för sammanstötning med höga hinder, gjorde flygningen orolig och obehaglig för passagerarna. De moderna flygmotorerna och flygplanens instrumentutrustning möjliggöra numera flygning på stor höjd utan marksikt. De flesta flygningar genomföras därför numera på 2 000-3 000 meters höjd och i regel ovanför molnen. Dessa förändrade förhållanden ha emellertid ställt ökade krav på väderlekstjänsten. De vid flygplatserna anställda meteorologerna måste kunna lämna förarna uppgift om lämpligaste flygvägar och flyghöjd samt varna för riskfyllda situationer, såsom svårare oväder, dimma och risk för isbildning. |
Radio-sonder
Kännedom om tillståndet i de högre luftlagren är därför av särskilt intresse. Det förnämsta hjälpmedlet härför utgöres av de s.k. radio-sonderna, d.v.s. ballonger med ett sinnrikt system av automatiska radiosändare. Radio-sonderna uppsändas regelbundet från flygplatserna, och genom att avlyssna radiosändarna kan man erhålla uppgift på luftens fuktighet och temperatur. Vid vissa tillfällen ha radio-sonderna nått en höjd av 35 000 m. Iordning- ställandet av flygplatserna samt luftfartsledernas tekniska utrustning ha dragit en kostnad av omkring 20 mill. kr. Driften och underhållet av hjälpflygplatser och fyrleder omhänderhavas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i egenskap av luftsfartsmyndighet. Meteorologisk-hydrografiska anstalten svarar för den löpande väderlekstjänsten och telegrafstyrelsen för radiotjänsten. |
Slutord
De svenska luftfartsledernas organisation innefattar den modernaste utrustning, som för närvarande står att erhålla inom såväl belysningstekniken som radiotekniken och meteorologien. Luftfartslederna tjäna i första hand den civila luftfarten, men de utgöra givetvis en värdefull tillgång även för landets försvarsväsen. Deras vidare utbyggnad, särskilt inom Norrland, torde inom en nära framtid bli aktuell. / Gösta Sundén. |
Uppdaterad: 2013-10-01, Bo Justusson, Stockholm,
Kontakt: justusXownit.nu - byt X mot @.