• Radiofyrar Översikt Radio och Pejl
| Radio var ny modern teknik på 1920-talet och kom tidigt till bruk inom flyget, dels för kommunikation mellan planen och flygplatserna på marken, dels för navigering i mörker och dålig sikt. Att ljusfyrar först användes berodde på att de krävde mindre av utrustning i planen. | NYTT 2013-07-17
Länkar flyttade till nya startsidan för • Radiofyrar - Radio och pejl för navigering inom flyget - Historik. |
Radio började tidigt användas för kontakt med flygledning på marken. Det skedde först med telegrafi och en telegrafist/mekaniker medföljde i planen. På foton av planen kan man se antennen som en lina spänd mellan cockpit och stjärtfenan. Man hade även släpantenner som först var upprullade och under flygningen vevades ut under/efter planet.
T.v. Foto av en Junkers Ju 52, från broschyr om Bulltofta 1934.
T.h. släpantenn med blytyngd, SFF Fotoarkiv 002-1001571.
År1938 fanns det civila mark- och pejlstationer vid: Bulltofta, Norrköping, Jönköping, Bromma, och Torslanda (ej pejl).
Samt militär radio på Ljungbyhed, Malmen, Västerås-Hässlö, Östersund-Frösön, Stockholm-Hägernäs.
Källa: KSAK "Svensk Flygkalender 1939" (utgiven 1938).
På större flygplatser skaffade man radiopejlutrustning. Den bestod av en radiomottagare kopplad till en vridbar antenn. Flygplanet sände ut en upprepade signal [MV, LV] och på flygplatsen vred man pejlantennen till maximal signal, eller minimal signal. Riktningen till planet meddelade man till planet via radion.
Meddelanden sändes i början via telegrafi och man hade fastställda koder:
- QTE från planet: Vad är rättvisande bäring från er?
- QTE svar från station: "QTE 315 grader"
- QTF från planet: Begäran om krysspendling.
(den anropade stationen ska då kontakta en station till)
- QTG svar om att pejling påbörjas, sänd pejlsignal.
- QTF svar om läge för planet från krysspejlingen: "QTF 20 km NV Bromma"
Ramantenn: På stationsbyggnaden fanns en vridbar ramantenn för pejling.
Adcock-pejl: På stora flygplatser fanns även en s.k. Adcock-pejl med 5 lite högre master i ett fyrkantsmönster.
De gav högre precision och använde långvåg, och placerades en bit ifrån för att minska störningar från annat.
Avläsning av riktning gjorde med en goniometer ett system med tre spolar: två matades från antennerna och en vreds runt.
(Kartor med Adcock-pejl: Bulltofta 1948 NV om banorna, Torslanda 1955 öster om, Bromma 1955 öster om. MDF Adcock)
Bromma kontrolltorn med pejlantenn på taket
 |
Pejlanläggningen inne i kontrolltornet.
Båda bilderna är från ABA-boken.  |
||
Nedan Adcock antenn. (bättre bild önskas!)
|
Text från • "Lasse Strömberg på nätet"
"Min far jobbade, sen han slutat flyga aktivt, vid radiostationen på Bromma. Här sitter han vid pejlapparaten som användes för att ta ut pejlingen till flygplan i luften. Längst till höger syns kartan på vilken bäringarna till planen ritades ut." |
||
| Flygplats | Kod | Reception, kc/s | Transmission, kc/s |
| Köpenhamn-Kastrup | - | - | - |
| Malmö-Bulltofta | SEA | 333 | 342 |
| Göteborg-Torslanda | SED | 333, 4110 | 340, 4110 |
| Jönköping | SEJ | 333 | 338 |
| Norrköping-Kungsängen | SEG | 333 | 342 |
| Visby | SEQ | 333 | 340 |
| Stockholm-Bromma | SEF | 333, 4110 | 338, 4110 |
| Anm. 333 kHz ger våglängd = 300/0.333 = 900 meter.
Och 4110 kHz ger 300/4.110 = 73 m. Gamla kilocykler/sekund = kc/s = kp/s = kHz. | |||
I början av 1930-talet försågs större trafikflygplan med pejlutrusning i planet. Det var en radioapparat med en vridbar loop-antenn ovanpå cockpit som navigatören vred runt med en vev. På foton från tiden syns en liten rund antenn ovanpå cockpit hos plan som Junkers Ju 52 (1932-), Douglas DC-3 (1935-).
Foto av Junkers Ju 52. Från Karl Lignell, SFF nr 002-1012962.
Troligen vid Travemynde sjöflyghamn, 29 juni 1932,
se • Bildfråga 1!
Från planet kunde man ta ut pejlriktning mot tillgängliga sändare: rundradiosändare
och särskilda radiofyrar (NDB-fyrar, Non-Direcional Beacon).
Dessutom hade Flygvapnet egna radiostationer vid sina flygplatser.
Källor:
- "Lärobok i Luftnavigation och Instrumentflygning" Torsten Frändén, Åke Sundquist, 1951
Bilaga 12 Svenska Rundradiostationer (nedan listas de med effekt > 1 kW).
- LFM Översiktskarta 1944 för Södra Sverige har med rundradiostationerna:
Stockholm, Motala, Göteborg, Hörby, Malmö, samt även Karlsborg radio, Varberg radio.
| Kod | Radiostation | Sändfrekv. kp/s | Effekt KW |
| Norra Sverige | |||
| SBS | Luleå | 182 | 10 |
| SBF | Östersund | 420 | 10 |
| SBD | Sundsvall | 593 | 150 |
| SBV | Falun | 1223 | 100 |
| Södra Sverige | |||
| SBX | Stockholm | 773 | 55 |
| SBG | Motala | 191 | 200 |
| SBB | Göteborg | 980 | 10 |
| SBH | Hörby | 1178 | 100 |
| SBC | Malmö | 1562 | 2,5 |
| På Översiktskarta 1944 finns även: | |||
| - | Karlsborg radio | - | - |
| - | Varberg radio | - | - |
År 1944 fanns 12 st NDB-fyrar.
[Här behövs bilder på NDB-fyrar, master, radioutrustning, omgivning, berättelser!]
| Kod | Radiostation | Sändfrekv. kc/s | Effekt KW |
| SEK | Visby | 361 | - |
| SEM | Gotska Sandön | 351 | - |
| SEO | Vallentuna | 406 | - |
| SEP | Vagnhärad | 358 | - |
| SER | Bjurvik | 352 | - |
| SET | Hällevik | 367 | - |
| SIC | Norrsundet | 356 | - |
| SIE | Skärhamn | 360 | - |
| SIH | Grebbestad | 406 | - |
| SII | Örskär | 360 | - |
| SIM | Yttermalung | 350 | - |
| SIP | Eda | 354 | - |
| Källa LFM Översiktskarta 1944. Anm. kc/s=kHz. | |||
| Class of NDB | Transmission Power | Effective Range |
| Locator | below 25 watts | 15 NM |
| MH | below 50 watts | 25 NM |
| H | 50 to 1,999 watts | 50 NM |
| HH | 2,000+ watts | 75 NM |
| Källa: Wikipedia, Radio direction finder, se nedan. | ||
Man utvecklade olika instrument i planen för att visa riktning till fyrarna.
a. Först ett instrument med en visare som angav om man låg till höger eller vänster i riktning rakt mot fyren.
b. Sedan kom en s.k. radiokompass som först bara hade en visare som pekade mot fyren, relativt planets flygriktning.
c.Ännu senare kom olika kombinationsinstrument där man hade visning av både magnetkompass och riktning till två radiofyrar.
(ej bild ännu)
Här foton från en båthytt med pejlantenn. Den stod under Essingeleden norr om Karlberg i Stockholm.
NDB benämndes RC inom sjöfarten = Radio beacon Circular. Foto Bo Justusson, 2010.
Flygning rakt mot en radiofyr. Enkelt, men kräver att fyrar finns längs flygleden.
Sidvind ger avdrift och siktar man "rakt mot fyren" så blir det en s.k. hundkurva.
Bättre är att hålla upp mot vinden, standardförfarande vid all flygnavigering!
T.v. Avdrift om man siktar rakt mot fyren. T.h. håller upp mot vinden.
Författaren och postflygraen Antoine de Saint-Exupery berättelser, ger en
en skildring av hur det var att flyga under de osäkra förhållanden som man hade:
1. Postflyg syd, 1929. Då fanns radio mellan markstationer,
på kortvåg och med telegrafi. Det var ofta svårt att få kontakt. Ej radio i planen.
Suverän översättning gjord 1960 av Gunnar Ekelöf.
2. Nattflygning, 1931. Den tilldrar sig i Sydamerika. Då fanns radiokontakt med planen, men mycket osäker.
3. Kamrater på en irrande planet, 1939. Minnen från olika tider, med och utan radio.
Finns nyutgiven av förlaget Lind & Co, översättning Leif Janzon.
4. Fransk bok om postflyget. Har bilder på radioutrustning. Anger att radio i planen kom först runt 1928/30. Bilder från planet Late 28.
Utvecklingen på 1950-talet: Det blev bättre radioförbindelser, riktade radiofyrar och standardisering av NDB, VOR och ILS.
Utveckling på1990-talet: Datorstöd GPS, digitala kartor.
Sidan uppdaterad: 2013-07-09, Bo Justussson, Stockholm
Kontakt: justusXownit.nu - byt X mot @
